För ett tag sedan skrev jag en notis i Tidningen Hälsa om att så kallade affirmationer kan vara negativa och dåliga för vissa människor. Flera läsare protesterade. Det har blivit en sanning att det alltid är bra med positivt tänkande. Men det är inte sant, visar ny forskning. För personer med gott självförtroende kan det hjälpa att peppa sig med med positivt tänkande. Men för dem som är osäkrare, och ibland har sämre självkänsla, får det positiva tänkandet motsatt effekt. Om du är ledsen och säger till dig själv att du ska vara glad, att allt är bra, så reagerar hjärnan med stress. Eftersom vi känner något annat än det vi säger och tänker, blir budskapet förvirrat och motsägelsefullt. Den förvirringen är hotfull för hjärnan och därför utsöndras stresshormoner för att vi ska vara redo att fly eller kämpa. För att må bättre när du har negativa känslor ska du istället acceptera dem och stå ut med dem, de är en del av livet. Det kan hjälpa att namnge dem, att säga till dig själv, nu kom en ledsen känsla, eller en arg känsla, eller vad du nu känner. Och sedan bara låta dem vara. Känslor klingar av förr eller senare. Om du istället försöker peppa dig själv med positiva ord när du har jobbiga känslor, är det som att säga till dig själv att du inte har rätt att känna det du känner. Det i sin tur gör att du får ännu sämre självkänsla, eftersom du ger dig själv ett budskap om att du ”känner fel”.

Inom ACT pratar vi mycket om just detta, att låta sina känslor vara som de är. Jag tycker det är befriande och mänskligt. Det positiva tänkandet kan riskera att övergå till ett motstånd mot allt som inte är glatt och kul. Vi fastnar i en lyckofälla där vi förtränger allt som inte är roligt och positivt. Trots att ju livet faktiskt innehåller både upp- och nedgångar för de allra flesta. Sedan behöver man ju för den skulle inte frossa i det negativa och pessimistiska, det är inte det jag säger. Men att sluta kämpa mot sådant som är en naturlig del av livet, gör det faktiskt enklare att vara just glad! Att se det negativa och vara pessimist kan också leda till att vi agerar för att förändra det som är dåligt och gör oss arga, irriterade eller ledsna.  Kanske kan det vara så att den som är ständigt positiv också har lättare att stoppa huvudet i sanden och inte vill se problem och svårigheter? Och därmed inte gör något åt dem? Vad tror du?